Malin "serietecknaren"

Häromdagen fick jag av en nära kompis veta att det i hennes bekantskapskrets cirkulerar ett internskämt om mig... (sällan något positivt) Background storyn till detta är följande:

För flera månader sedan gick jag och min kompis ut på krogen och träffade ett gäng personer ur denna bekantskapskrets (i stort sett bara män). Vi pratade, skrattade, drack och hade allmänt trevligt som en brukar ha när en lär känna nytt folk.
På frågan om vad jag sysslar med svarade jag att jag är serietecknare. "Nämen OJ, va kul! Berätta mer!" utbrast de genast, så jag berättade om utbildningarna inom serieskapande jag har gått och om de antologialbum jag medverkat i (plus lite annat smått och gott). Kvällen fortlöpte som smort i samma trevliga ton varpå jag åkte hem nöjd och glad och lite full.

Nu får jag alltså höra att de jag pratade med tyckte att jag överdrivit i att kalla mig serietecknare (tydligen baserat på mina meriter)... "Malin den s.k. "serietecknaren"' kallas jag nu även av personer som inte ens var där den kvällen och träffade mig. Hm...detta gör mig en aning fundersam.

Det jag nu frågar mig är följande:
   Vari ligger själva skämtet? Är det min förmodade brist på praktisk erfarenhet inom seriebranschen? (med tre antologier, flera fanzines, deltagande i mässor och events i sammanhanget, flera utställningar och intervjuer i bagaget - skulle det inte räknas som en viss erfarenhet?)

Är det kanske att de inte har råkat höra talas om mig förut i seriesammanhang? (vilket egentligen ligger på dem och knappast kan räknas som mitt fel, om de nu inte är intresserade av ämnet jag pysslar med) Är jag inte tillräckligt känd?

Eller är det kanske helt enkelt att de störde sig på det sätt jag så självklart identifierade mig som serietecknare..? I såna fall kanske jag snarare hade behövt ha en diskussion om identitet, inte serier, med de här grabbarna.

Om jag säger att jag är en serietecknare så kan någon antingen välja att tro mig eller misstro mig, baserat på vad jag säger och gör härnäst, om de har läst mina serier eller liknande. Hade jag istället sagt att jag är en man så hade samma principer gällt.
Huruvida du anser att den identitet jag säger mig vilja tillhöra, stämmer överens med din bild och ditt intryck av mig eller inte, spelar egentligen ingen roll - den är fortfarande MIN identitet oavsett vad du tycker eller tänker om den! Hade du sagt samma sak om en transperson som identifierar sig med ett kön du inte tycker passar in på vederbörandeeftersom du uppfattar hen på ett annat sätt..?
   Om vi skulle vända på resonemanget och ställa de här killarna mot samma vägg angående deras sysselsättning - musiker - då skulle det kunna låta ungefär såhär:

"Vadå, ska du komma här och kalla dig "musiker" trots att du bara har haft några enstaka spelningar på halvsmå klubbar, och lyckats åstadkomma en ynka turné? Har ni fått kontrakt av något skivbolag än då? Finns ni på Spotify då? Nähä, inte det?? Ni står alltså bara och övar varje ledig stund i eran replokal, kämpar och sliter och gör ert allra bästa för att nå ert slutgiltiga mål. Er dröm... Och ändå kallar ni er för musiker! Då överdriver ni ju bara! Hahaha, vad löjligt!"

Här får ni ett gratis litet tips från mig: Tänk efter innan du trampar på någons identitet - för det är oftast det heligaste vi har! Det är det vi värderar högst hos oss själva och det vi strävar efter att uppnå eller upprätthålla - varje ögonblick, varje dag, hela tiden!

Framförallt så är väl frågan: vad fan ger dig rätten att bedöma mig?!